DJURGÅRDENS IF AF

Officiell hemsida

Att vara tränare

Ansvar som tränare i DIF Alpin

Tränargruppen planerar och genomför träningar med utgångspunkt i att skapa en trygg miljö för de aktiva. Fokus ligger på att engagera och inspirera, och få varje individ oavsett nivå, att vilja komma på nästa träning. 

Föräldratränare har normalt stöd av ungdomstränare som står för teknikkunskapen medans föräldratränare tar ansvar för att skapa en miljö som ger trygghet och säkerställer att gruppens alla aktiva uppmärksammas. Med det sagt har även många föräldratränare god till mycket god teknikkunskap genom att själva varit raceåkare och/eller utbildat sig genom SATU-programmet över tid.

Du tar tillsammans med dina tränarkollegor ansvar för att aktiva kan genomföra träning på ett kontrollerat och säkert sätt. Grundfaktorer som rätt tid, plats och utrustning utgör basen. Man tar vidare ansvar för att information om just tid, plats och utrustning kommuniceras till gruppen. 

Inför pass säkerställer tränargruppen att träningen kan genomföras säkert med hänsyn till underlag och övriga omständigheter. Oftast innebär det att man är där först och går sist. Informationsflödet är ofta intensivt då många externa faktorer kan spela in och förutsättningarna ändras ofta med kort varsel.

Även om tränargruppen har ansvar för träningen är det en framgångsfaktor att engagera övriga föräldrar i stor utsträckning, t.ex. genom att ta hjälp för käppar, nätning, plogning och andra logistikfrågor för att träningen ska kunna genomföras. Tränargruppen har ansvar för att fördela detta arbete.

Vidare strävar du som tränare att skapa en inspirerande kultur där all form av utveckling och progression värdesätts utifrån varje individs förutsättningar såsom fysik, psyke, teknik, snarare än resultat på tävlingar. 

Man har ansvar för att lära känna sin grupp och jobba för att gruppen blir ett lag där alla hjälper varandra. Man tävlar oftast som individ, men sporten kräver att laget jobbar tillsammans för att både kunna träna och tävla över tid. 

Ett bra stöd är Ledarguiden från skidförbundet som ger vägledning inom respektive åldersgrupp samt relevant generell skidteknisk information. 

Som tränare är man förebild på alla plan och är en representant både för vuxenvärlden och klubben. Det innebär att man alltid agerar professionellt, samverkar bra med andra i sammanhanget och t.ex. alltid bär hjälm på när man står på skidor.

Våra Tränare står upp för helheten

Utvecklingen av unga skidåkare behöver alltid ses ur ett helhetsperspektiv där fysisk, psykisk, social och idrottslig utveckling samverkar.

 

  • Före puberteten ligger fokus på att bygga grunder genom rörelseglädje, trygghet, variation och bred kompetens.
  • Under puberteten handlar det om att hantera stora förändringar i kropp, tanke och relationer, samtidigt som tekniska, fysiska och mentala färdigheter successivt fördjupas.
  • Efter puberteten skapas bättre förutsättningar för ökad specialisering, högre krav och ett mer prestationsinriktat arbetssätt – men alltid med ett långsiktigt och hållbart perspektiv.

Som tränare är uppgiften att anpassa träningen efter individens mognad, utvecklingsnivå och behov, snarare än enbart efter ålder eller resultat. En trygg, inkluderande och utvecklingsinriktad miljö är avgörande för att åkare ska kunna prestera, må bra och stanna kvar i idrotten över tid. Genom att arbeta strukturerat med teknik, fysik, psykologi, social miljö och värdegrund skapar du förutsättningar för både prestation och långsiktig utveckling.

För fördjupning och praktiska riktlinjer kring hur detta omsätts i den dagliga verksamheten hänvisas till Ledarguiden, där du hittar mer stöd, exempel och rekommendationer för arbetet som alpin tränare.

Mental påverkan

Tränarens påverkan på idrottarens mentala upplevelse är avgörande. Forskning visar att tränarens beteende, kommunikation och förhållningssätt är några av de viktigaste faktorerna för idrottares mentala välbefinnande och utveckling.

Unga idrottare lär sig inte bara genom instruktioner, utan också genom att observera sin omgivning. Tränaren blir därför en viktig förebild – hur tränaren hanterar stress, motgångar och framgångar speglas ofta i hur de aktiva själva agerar och tänker.

Sättet tränaren kommunicerar på kan i hög grad forma idrottarnas tankemönster. Konstruktiv och stödjande feedback stärker positiva och hjälpsamma tankebanor, medan negativ eller alltför kritisk kommunikation riskerar att bidra till destruktiva inre dialoger.

Tränarens värderingar och prioriteringar – till exempel om fokus ligger på process eller resultat, ansträngning eller talang, lärande eller prestation – påverkar starkt både gruppens och individens syn på utveckling och framgång.

Som tränare ska du bidra till att skapa en trygg, inkluderande och hälsofrämjande miljö där idrottarna vågar utmana sig själva, göra misstag och utvecklas.

Förmedla feedback som lyfter ansträngning och utveckling:

Istället för: “Du är så duktig när du vinner!”

→ Säg: “Jag såg att du kämpade hårt och följde vår taktik bra.”

Istället för: “Du var dålig idag.”

→ Säg: “Din teknik fungerade inte optimalt idag, vi jobbar på det imorgon.”

Betona ansträngning framför talang:

“Du utvecklas för att du tränar smart och hårt” istället för “Du är naturligt begåvad.”

Skilj på person och prestation:

Låt åkarna förstå att deras värde inte avgörs av enskilda resultat, utan av vem de är som personer.

Hur du som tränare kan stärka ungdomars självförtroende:

  • Skapa framgångsupplevelser: Planera träningar och sätt mål så att åkarna regelbundet får uppleva känslan av att lyckas och göra framsteg.

  • Fokusera på processen: Lyft fram teknik, ansträngning och förbättringar – inte bara resultat. Ett uppgiftsorienterat klimat bygger långsiktigt självförtroende.

  • Individuell anpassning: Olika ungdomar behöver olika typer av utmaningar och bekräftelse för att utveckla sitt självförtroende. Anpassa efter individ.

  • Ha ett långsiktigt perspektiv: Självförtroende byggs gradvis över tid genom konsekventa och positiva erfarenheter. Det kräver tålamod och systematiskt arbete.

  • Reflektion efter träning: Be åkarna själva nämna tre saker de gjort bra under passet. Detta hjälper dem att bli medvetna om sina styrkor och framsteg.

Achievement Goal Theory

Denna teori, utvecklad av John Nicholls och vidareutvecklad av Joan Duda, beskriver vilka typer av mål som driver idrottare och hur detta påverkar motivation, prestation och välmående. Teorin förklarar både vart åkaren själv riktar sitt målfokus och vad du som tränare förmedlar i din miljö och ditt ledarskap. Teorin delas in i två huvudtyper av målorienteringar:

 

Här ligger fokus på personlig förbättring och lärande. Framgång definieras som att utvecklas och behärska nya färdigheter, ofta i jämförelse med sin egen tidigare prestation. Lärandet är en central del av processen och kan liknas vid processmål.

Exempel: “Jag vill förbättra min teknik och åka snabbare än förra året.”

 

Uppgiftsorientering kan leda till:

✅ Högre inre motivation

✅ Bättre uthållighet vid motgångar

✅ Mer glädje och njutning av aktiviteten

✅ Mindre prestationsångest

✅ Fortsatt deltagande över tid


Här ligger fokus på att prestera bättre än andra. Framgång definieras som att vinna eller slå någon annan, även om insatsen varit mindre. Detta innebär att idrottaren jämför sig med andras prestationer – något som ligger utanför den egna kontrollen. På kort sikt kan detta öka prestationen, men på längre sikt riskerar det att skapa ohälsosamma mönster.

Exempel: “Jag vill vara den snabbaste i gruppen.”

Resultatorientering kan leda till:

⚡ Högre prestationer på kort sikt

⚠️ Risk för prestationsångest

⚠️ Minskad motivation vid nederlag

⚠️ Större risk för avhopp

⚠️ Ohälsosamma strategier (t.ex. fusk eller överträning)


Du kan som tränare aktivt bidra till att forma ett uppgiftsorienterat klimat, där fokus ligger på individens utveckling, välmående och glädje.

Det kan du göra genom att:

  • hjälpa idrottarna att förstå sambandet mellan egen insats och resultat
  • ge feedback på förbättringar och utveckling, inte bara framgångar
  • skapa meningsfulla aktiviteter som stärker känslan av kompetens
  • bygga relationer och se individen bakom idrottaren
  • stödja delaktighet och inflytande, till exempel genom att låta barn och unga vara med och ta beslut när det är möjligt

Genom att arbeta behovsstödjande skapar du förutsättningar för att idrottarna ska kunna tillgodose sina tre grundläggande psykologiska behov:

  • Autonomi – känslan av självbestämmande
  • Kompetens – känslan av att utvecklas och lyckas
  • Tillhörighet – känslan av gemenskap och att vara en del av gruppen

Långsiktig träning

Som tränare verkar man för progression över tid - vi fokuserar lika mycket på alla aktiva oavsett hur långt de har kommit sin utveckling. Man är medveten om att alla utvecklas i olika takt, och att olika förmågor inom samma individ utvecklas i olika takt.

Kronologisk ålder behöver inte vara samma som en persons kognitiva eller fysiska ålder. Mest effekt får träning som stimulerar balans, koordination och motorik upp tills en aktiv är ca 14 år, sedan flackar inlärningskurvan ut avseende grundrörelser och man blir mer mottaglig för träning såsom t.ex. uppbyggnad av muskler.

För mycket enformig teknikträning för tidigt kan även ge upphov till skadeproblem om rörelseschemat med belastning blir för enformigt om man t.ex. åker för stor mängd bana.

Barnkonventionen

Barnkonventionen är svensk lag sedan 2020 och en grundpelare i idrottsrörelsens arbete för barn och ungdomar. Inom idrotten innebär det att varje barn har rätt att känna sig trygg, delaktig och respekterad, samt att idrotten ska vara utformad på barnens villkor. RF:s riktlinjer, bland annat genom ”Idrotten vill” och ”Barnens spelregler”, betonar att träning och tävling för barn ska präglas av glädje, gemenskap och långsiktig utveckling. För dig som tränare innebär det att alltid utgå från barnets bästa:

  • att träningen ska anpassas efter ålder och mognad,
  • att varje barn ska ha möjlighet att delta och känna tillhörighet,
  • att alla barn ska få chans att påverka och uttrycka sina åsikter,
  • att vi aktivt arbetar för en trygg idrottsmiljö fri från kränkningar och diskriminering.

I alpint betyder detta att barn ska få utvecklas i sin egen takt, ges utrymme att prova olika roller (tävling, lek, träning) och alltid känna att deras närvaro, insats och engagemang värderas högre än resultat.

Tjäna pengar till föreningen
Levererat av Gratis lagsida, medlemsregister och faktureringssystem till föreningen
Kaka

Godkänn kakor

Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies